KRÖNIKA. Golflivets Joakim Sabel delar med sig av sina erfarenheter från att driva golfklubb.

Sedan 1995 har jag varit delägare i golfklubbar i Sverige, vilket har gett mig insyn i branschen. Ända sedan golfens introduktion i Sverige 1902 har det varit en utmaning att driva golfklubbar. Varför?

En viktig anledning är att de ursprungliga golfklubbarna var medlemsägda, och syftade inte till att göra vinst, utan endast att gå runt ekonomiskt. Greenfee-priserna var låga, eftersom medlemmarna bjöd in vänner från andra klubbar till vänpris. Fast forward till idag, av Sveriges 460 golfklubbar drivs cirka 80 som företag. Många kan få intrycket att golfklubbar alltid mår bra ekonomiskt, givet fina bilar på parkeringen, välfyllda butiker och restauranger omgivna av prunkande gräsmattor. Denna uppfattning kan leda till att många förväntar sig låga priser, likt kommunala fotbollsplaner eller badplatser.

Men golfklubbar har en annan ekonomisk struktur. Att driva en klubb innebär kostnader som bankränta, el, arrende, löner, skatter, varuinköp och mycket mer. Sedan 1980-talet, när de privata golfklubbarna började dyka upp i Sverige, har dessa kostnader stigit.

Trots att golf är Sveriges tredje största sport och en av de största sportindustrierna i Nordamerika, har vi inte nått samma framgångar som i USA. Men den svenska golfindustrin omsätter ändå omkring 3 miljarder kronor – en betydande summa. En insiktsfull bekant sa en gång att det är svårt i golfbranschen eftersom många klubbar inte strävar efter vinst och inte får mycket stöd från statliga myndigheter eller banker.

Trots dessa utmaningar är golf en fantastisk sport, en av de äldsta som fortfarande spelas. Den erbjuder promenader utomhus, social interaktion, mental utmaning och en hälsosam livsstil. Och i Sverige har vi något av de lägsta priserna i världen, så som golfspelare här är man verkligen lyckligt lottad!