KRÖNIKA. Författaren Dan Buthler berättar om sitt författarskap och relationen till golf.

Du kanske undrar vad jag gör tillsammans med Golflivet? Jag har alltid älskat både böcker och bollar. Kanske stimulerar de olika delar av hjärnan, möjligen rent av var sin hjärnhalva. Läst har jag gjort sedan fyraårsåldern enligt mina föräldrar och troligen har jag lekt med bollar ännu längre än så.

Att jag hamnade på en golfbana skyller jag på salig Magnus Härenstam. När jag tävlade i Jeopardy någon gång på nittiotalet så vann jag inga pengar, men i stället en långhelg på Ekerum på Öland. Att åka dit som icke-golfare var inget alternativ och alltså åkte jag dessutom dit på ett livstids golfberoende. 

”Silfverbielke hann i alla fall med att troligen sätta mordrekord i böckernas värld”

Vägen till att göra böcker var krokig, jag jobbade med Internet och kom på idén till ”mord.net” och skrev den och ytterligare tolv böcker tillsammans med Dag Öhrlund. Då hade jag redan åkt dit på golfen, så kanske var det ett undermedvetet sätt att få utlopp för den mordiska sida som den lilla vita bollen byggt upp?

Vår mest uppmärksammade karaktär Silfverbielke hann i alla fall med att troligen sätta mordrekord i böckernas värld, åtminstone i Sverige. Ändå så lyckades han samtidigt bli populär hos folk som jag i dagsljus tyckt verkade vettiga. För sanningen är kanske att han är en sorts symptom på samtiden, någon idol bör han inte vara, i mitt tycke.

Bollarna har alltid varit min fritid, jag tror inte att det någonsin har gått mer än tre dagar utan att jag har spelat någon bollsport, om jag inte har varit sjuk. Sedan ett tag tillbaka är golfen det enda som jag fortfarande kan göra hyggligt. Om nu någon med arton i handicap kan kalla sig hygglig.

”Och så det svåraste någonsin, att det kan vara så obegripligt svårt att göra rätt med en boll. Som ligger still.”

Jag släpar mig sakta runt på padelbanor också, men golfen är det roligaste jag vet. Miljön runt det hela, att människor (oftast) är avslappnade och glada att vara där. Och så det svåraste någonsin, att det kan vara så obegripligt svårt att göra rätt med en boll. Som ligger still.

Sedan femton år är mitt yrke att hitta på historier för att roa och oroa människor. Jag har trots detta alltid känt mig kluven till att bli kallad författare. Kanske hänger det samman med att det för mig är någon, ofta plågad, ensling som sliter för att få ihop en bok. Jag har alltid jobbat med andra, efter Dag så blev det ytterligare fyra böcker tillsammans med Leffe Grimwalker. De handlar om den lindrigt begåvade Alex Storm och hur jobbigt det kan bli för någon som är ett, och ibland två, steg efter världen. Tills nu då.

Nu kommer jag ut som författare. Och med stolthet så, allt i denna historia är bara min. Jag är varken plågad eller ensling, men jag har världens bästa jobb, åtminstone för mig. I maj släpps den första boken i serien om Gabriel Creuz, med titeln ”Rök utan eld”.  Som vanligt så handlar det om en figur som inte har det så lätt. 

Så denne nyblivne författare varvar nu allt som hör till det livet med världens bästa fritidsintresse. Golfresor är de enda resor som blir av och många av mina bästa vänner har jag fått genom de där härliga timmarna där alla åtminstone försöker att uppföra sig vettigt. Det slår mig att det kanske inte är så konstigt att de funkar så bra tillsammans ändå.

Mitt jobb är numera ett ganska ensamt och stillasittande sådant, knän och nästan allt annat i kroppen vägrar handboll och annat med kroppskontakt. Så ge mig en dag med fint väder och trevliga människor i bollen på en bana utan en motorväg intill, så blir jag på ovanligt gott humör. 

Gör Golflivets krim-quiz och tävla om golf och övernattning på härliga Lydinge Resort, och fler härliga priser! ➡️